baby love

Hej mina trogna läsare (om det finns några kvar efter denna torka som jag haft)!

Finns så mycket underbara upplevelser, smärta, tårar, skratt, kärlek och lycka som jag vill dela med mig. Ska försöka så gott som jag bara kan.

Jag kan köra en liten sammanfattning.

Den 25:e Juli kl 03.20 kom lilla Nicole till världen. Efter många dagars förvärkar så började mina värkar kvällen/natten den 27:e till 28:e. Nu förstår jag verkligen vad de menar när man frågar sin barnmoska: hur vet man att det är dags, att det är dem riktiga värkarna, och de säger, tro mig du kommer veta.

Jag ville vara hemma så mycket som möjligt, men när det var 3-4 min mellan värkarna åkte vi in och då sa de att jag bara öppnats 1 cm, så vi fick åka hem igen.sen när jag kom dit 12 timmar senare hade jag ännu mer ont men då var jag öppen 3 cm, så de behöll mig.

Jag ville försöka föda naturligt men ja.... blev inte riktigt så dessvärre.

Tiden gick inne på bb och livmodern vägrade öppna sig mer än 3-4 cm. Till slut efter 24 timmars värk så låg jag medvetslös. Jag kommer knappt ihåg nåt mellan 18:e timmen till då de hade gått 25 timmar.

To rap it up... det var antingen eppidural, en timmes sömn sedan en spruta för att sätta igång värkarna eller möjligtvis kejsarsnitt. Jag var så avtuppad att jag inte ens kände den tjocka nålen in i ryggen.

Sedan vaknade jag i ett mörkt mysigt rum med lite mysig belysning och jag var så fint instoppad i sängen och jag kunde inte se någon i rummet... jag trodde jag hade dött..HAHAHA!! Men ikkkkkke, fick bara lite sömn inför förlossningen.

Sedan var det baratill att krysta... krysta som om det vore för liv och död. En kvart senare var hon ute... ironiskt va... 28 timmars värk och 15 minuters krystning..haha

Nicole kom till världen... med öppna ögon och öppen famn lades hon på mitt bröst. 3350 gram, 50 cm, stort svart, rakt och tjockt hår, blåa ögon, pappas vackra mandelögon och mammas put överläpp. Har aldrig i mitt liv skådat någon så vacker.

M och min mamma var vid min sida hela tiden, M skötte allting så himla bra. Han kunde mer om allting än vad jag visste, de tyckte även att han var den bästa pappan någonsin på bb! =)

Så nu är lilla Nicole 2 månader och en vecka. Helt underbar!

Jag har dock bestämt mig för att ej lägga ut bilder på henne for personal reasons.

It's good to be back!

..and so came our baby girl...we love you!

Ursäkta den FRUKTANSVÄRDA dåliga uppdateringen men vi har haft FULLT upp med vår älskade Nicole!

Efter hela 28 timmars värk och förlossning så kan man ju inget annat än älska henne!

Återkommer snarast!

*längtan*

Imorgon kommer min älskade syster som jag inte träffat på snart ett ÅR!!!! Min syster som jag hade daglig kontakt och träffade hela tiden innan.... som två bästa vänner! Jag längtar så mycket jag DÖR!

P.S.. ingen Nicole har kommit än.. fick dock åka in till kvinnokliniken igår för att jag hade fått blödningar... men allt var i sin ordning!

KOM NU NICOLE!!!!!!!!!!!

My journey

Tänkte berätta lite om min graviditet då jag tycker att det är någonting som jag inte delat med mig jätte mycket här i bloggen.

Ja som jag berättat innan så var det verkligen inte planerat.. men på något konstigt vis så visste vi utan tvekan att vi skulle behålla vår love child som vi skapat =)

I början när vi bestämde oss för att behålla henne så blev jag jätte jätte sjuk och läkaren sa att jag troligt fått missfall, vilket sög rätt mycket då man ställt in sig på att vi ska få ett barn. Tack och lov så var allt i sin ordning och hon var kvar i min mage.
I början så ville vi inte dela med oss nyheterna till så många, (vänner, släktingar och jobb) för olika anledningar som jag inte tänker gå in på här i bloggen, men framför allt var det att i början är det så osäkert och man vet aldrig om man får missfall eller ej (vilket jag fick reda på att det är jätte vanligt, tror det är ca 30% av alla gravida kvinnor som får missfall i början av graviditeten).

Jag och M gick igenom VÄLDIGT tuffa tider i början av graviditeten, känslor, beslut och olika människors åsikter bara åkte runt i huvudet. Vi fattade nog inte båda riktigt att vi ska bli föräldrar och att livet kommer förändras. I början kändes det nästan lite som om att M inte riktigt hängde med… inte jag heller för den delen.

Jag visade inte att jag var gravid, sa det inte till någon, pratade aldrig om det och visade inte minsta intresse för baby prylar och planeringar inför graviditeten och bebisens ankomst. Låter hemskt men jag är glad samtidigt som jag är ledsen över att gick igenom denna mörka period som nog INGEN kan förstå (känner jag iaf). Jag är glad över det för när jag väl blev ”involverad” känslomässigt så var det äkta, det var inte så att jag kände att jag var tvungen till att göra detta eller känna på ett speciellt vis. Lite ledsen över att jag kanske kunde njuta av min graviditet lite mer.

I början var jag väldigt illamående (kräktes inte så mycket men mådde illa utav allting) fram till ungefär 4:e månaden. Det ända som jag kunde trycka ner utan problem var surt och salt. Åt typ fem lime frukter om dagen.. vilket ledde till att jag fick problem med magen, haha typisk mig att överdriva! Inga sötsaker ALLS! Magen växte inte jätte mycket i början. Sedan kom ryggvärken… har haft mycket problem med foglossning under graviditeten. Men bortsett från den normala dosen av illamående i början och ryggvärken så kan jag nog lugnt säga att fram till 8:e månaden så har detta varit en av de HÄFTIGASTE upplevelserna i livet. Varje morgon jag vaknat har jag vaknat med ett leende på läpparna. Känslan kan beskrivas lite som känslan man har dagen efter man varit hos frisören och fått den bästa frisyren, julafton eller din födelsedag.. man vaknar nästan med ett pirr i magen… det känns som om att man fått en present som ingen annan fått varje morgon. Har känt mig vacker fin och fräsch. Klart har man satt på sig några kilon och vätska men WHO CARES.. jag är gravid och då får man njuta utav de extra kilona. Håret och huden har jag också haft tur med under graviditeten. Har varit lagom glupsk och mina hormoner har väl varit sådär lagom i styr (klart har man fått lite utbrott men det tillhör)

Kärleken mellan mig och M har växt något otroligt mycket. Man går igenom svårigheter under denna crazy/underbara period som gör att man kommer varandra nära på ett obeskrivligt sätt. M har mognat på ett otroligt sätt under så kort tid. Känslan är UNDERBAR och man känner sig så säker och älskad, känns som om att ingen kan förstå denna underbara kärlek. Tack älskling för denna tid och nu väntar någonting större framöver som vi ska uppleva tillsammans… tack för allt!

Sen efter 8:e månaden har det varit lite svårare, svårt att sova på natten, man är jätte tung, man är inte lika flexibel och allting blir värre, ryggvärken, ont i magen, sammandragningarna, halsbrännan och hormonerna . Vissa nätter har man så ont så man knappt står ut.
Nu är det två nätte vi suttit uppe hela natten med mobilen (tar tiden) i ena handen och i kontakt med KK via tele i andra handen för värkarna har kommit ungefär 8-10 minuters avstånd. Nu är det bara en vecka kvar till det satta datumet (19:e) och varje dag känns som en månad. Det är riktigt jobbigt att bara sitta och vänta och ha ont hela tiden, men det sjuka är att varje gång man får JÄTTE ont så är det ända jag kan tänka på: men herre gud det kommer göra 1 miljon gånger mer ont att föda barn sen… AUUUUCH!!! Men aja… måste ju göra ont så inte lönt att böla över det!!!

Nicole, mamma och pappa älskar dig och längtar tills du kommer ut för då ska vi ge dig all kärlek i världen.

..and that a part of my story..

....????...

Hmmm... försöker ändra lite här på bloggen... så M ska hjälpa mig med detta ikväll. Vill ha bredare plats för text och bild då jag nu kommer kunna ha mycket finare bilder att visa... lite tråkigt med dessa små bilder tycker jag då man kan få så fina bilder. Återkommer så fort vi lyckats fixa detta

U were right sis

Ja kära syster yster, du hade så rätt så om att Martin och Natalie är mer än en hand full av jobb!!! Hahaha! Ni kan ju bara tro hur upptagen man varit med dessa två busungarna..OH BOY!
Idag ska jag hem och jag har MASSA fina bilder att lägga upp... cant waiiiiit =)

.........

Har haft lite fullt upp med att hålla mig uppdaterad runt allt som pågår i Iran. Det är verkligen hemskt det som händer. Man ser nya klipp, nya bilder som får en att rysa varje dag. Man blir verkligen så ledsen. Vi försöker göra så gott vi kan genom att gå på demonstrationer och liknande. Man går in på olika hemsidor hela tiden och försöker se hur många människor som var ute och protesterade i Iran idag? Hur många har dött idag?

Jag är så stolt över mina landsmän i Iran som har ett sådant stort mod att gå ut på de helvetets gator för att speak up!

Synd bara att jävla Sverige inte vill blanda in sig till skillnad från många andra länder. De vill inte ens hjälpa till och ta in skadade på den svenska ambasaden i Iran.. DÅLIGT!!!!

Jag kommer med vidare uppdateringar.

Vill ha!!

Vill ha en ny kamera och det är ILLA KVICK!!! En riktigt fin system kamera! Måste ringa Mazzy imorgon och få lite råd om en viss modell jag tittat på! Hoppas att jag kan köpa den innan demonstationen på söndag! Innan Nicole kommer med =) Innan syrran och barnen kommer... yeahhh

Längtan!

På måndag kommer det 4 stora överraskningar! Min syster Jaleh, Martin och Natalie (hennes barn) och Nicoles kläder och säng lakan.. JIPPIIIIIII!!!

Har saknat min syster så otroligt mycket, men barnen.. ohhhh vi ska inte ens snacka om det.. har inte träffat dem på 11 månader nu... kan ni fatta att jag har missat 11 månader utav deras liv! Tragiskt!
Det ska bli så roligt jag längtar så otroligt mycket! Martin och Natalie kommer stanna hela sommaren =) Men syrran åker tillbaka efter bara några dagar =(





Min syster har haft som uppgift att inhandla nästan alla Nicoles baby kläder från fina butiker i Dubai... det är ju alltid roligt att ah saker osm ingen annan har! Längtar så himla mycket tills jag får se allting! Jag gillar hennes stil inom barn kläder så jag är inte ett dugg orolig över att NÅT ska vara fult =) Hon berättade att hon hade köpt en klänning där det stod: daddy's little girl! Men herre guuuuuuud vad sött!!

Hittade även detta på Stinalee's blogg som finns att köpa på asos... gatto have it!

Gnälla bör man, annars dör man!

Har varit vaken sedan kl 05.30!

Jag brukar nästan alltid bli väckt när M ska till jobbet, ni vet... påminna honom: har du med dig dittan och dattan! Men I like it anyways.. får träffa honom en snabbis innan han sticker till jobbet och innan jag somnar om!
Men idag kunde jag dock INTE somna om. M är sjuk och om 25 min ska jag ringa och betsälla en läkartid till honom. Stackaren tror att han ska dö för att han har ont i halsen, ont i bröstkorgen och feber! Hmm... det är väl typiskt att killar tror att de håller på att dö utav en förkylning. Han tjatade så mycket så tillslut försökte jag gämföra hans bekymmer med mina för att "lugna ner" honom.
Jag: Älskling, du tror att du ska dö för att du har ont i bröstkorgen. Men varje morgon då vår super duper aktiva bebis som vaknar si sådär sex på morgonen och sparkar sönder mina organ INTE rör på sig i ca 10 min så känns de 10 minuterna som de värsta 10 timmarna i väntan på att hon ska kick the shit out of me bara för att man ska veta att hon mår bra. Så, jag oroar mig också men det är inte lönt att gnälla om det konstant, vi ska ju gå till läkaren idag! (ska jag säga som gnäller som en kärring)

Hmm... ibland tror jag att jag kan vara lite för elak!!!
Som igår när jag fick ett utbrott på min pappa. Jag har inte fått några bristningar hittills och nu denna veckan så har det börja klia på min mage som in i bajs helvete!! Har fått nåt streck nu... HATAR DET! Så igår kväll stod jag och smörjde in min mage och hade ont i ryggen och nedre delen utav magen och var ALLMÄNT sur och gnällig. Så ska jag sätta mig i soffan hos mamma och pappa så säger jag: vet ni vad, jag tycker att graviditet är en UNDERBAR upplevelse, MEN!!! Åtta månader borde räcka.. sista nionde månaden är enbart för att tortera kvinnan... jag ORKAR INTE MER!
Då fäller pappa en kommentar: Amen sluta nu det är ju inte så illa... nio månader, kolla min mage har varit tjock i åratal nu och jag har lärt mig leva med det (skrattade lite sarkastiskt)
Jag tror mian ögon blev svarta för han bara reste sig upp och flyttade sig en bit så att jag skulle få plats och SEN började skriket:
Vaaaaaaaaa???? Tror du att du är rolig bara för att du har en MAGE!? VET DU ENS HUR DET KÄNNS ATT VARA GRAVID? VA? VA?? Nej juste ja då ska du inte yttra dig om tjocka magar heller... att du ens VÅGAR GÄMFÖRA din mage med min graviditet!!

Ja, sen började mamma skratta åt honom och tyckte att han borde skylla sig själv!!

...vi skyller på hormonerna...

Har bara så ont i min rygg konstant HELA tiden, ont i UNDERLIVET OCH MAGEN HELLLLLLAAAAAA TIDEN! Får stickande smärtor i magen och mensverk likanande smärtor i ryggen.. ÄR DET INTE DAGS SNART!!! Hon sparkar mig så hårt så jag skriker av smärta.... visserligen vill hon ut.. så why wait.. come out my dear!!!!!!!!!! Dessutom har hon redan vänt sig HELT neråt med huvudet!!!

Aja... detta behövdes *andas ut*