Kärlek? is it worth it?

...ja, det är värt det så klart!
De säger: better love and lost than not loved at all. Är det verkligen så då?
Ja klart det är... tänk på alla människor som går igenom en hel livstid utan att få veta vad äkta kärlek är, utan att bli älskad av en "älskare", utan att ge den kärleken till någon. För lika mycket som det är roligt att få är det roligt att ge.

Tänk att kunna säga Jag älskar Dig till någon och mena det av hela ditt hjärta, tänk att personen du säger det till värms och blir så lycklig utav att höra dessa tre små orden som ingenting annat kunde göra dem lycklig. Tänk att ligga i någons famn eller krama om någon och just i den stunden så existerar bara ni två och tiden står stilla, det finns ingen värld runt omkring er, ni svävar i en oändlig plats där det inte finns någonting som heter problem, bekymmer, pengar, utseende, fattigdom, svält eller heartbreak. Man är bara oåtkomlig för allt ont. Jag hoppas att alla människor som kan erbjuda den kärleken till någon får uppleva det en vacker dag.

Man kan aldrig gå tillbaka till någonting som har varit, speciellt dem speciella stunderna, men dem hade ju inte ens varit speciella om man hade fått uppleva exakt samma sak två gånger.

Jag kan säga med gott samvete att jag har besökt den "namnlösa" platsen, den bästa platsen.
Problemet är att den platsen finns inte för alltid, man kan bara komma dit om man kommer tillbaka till den bittra verkligheten.

Ingenting varar för alltid, men det betyder inte att man inte kan vara lycklig. När ett fönster stängs så öppnas ett nytt... kanske inte på en gång, kanske inte åt dig, men till någon som inte har fått öppna dörrar och behöver det mer än dig som redan stängt igen din väl använda dörr.

Jag var på den namnlösa platsen och det var underbart, jag var där rätt länge och ingenting i världen kan ta dem minnena ifrån mig. Jag är glad att jag fick komma dit bort..
Men nu är jag tillbaka.

Hoppas att den dörren jag stängde öppnas till någon som förtjänar det